Poddaren och författaren Manne Forssberg var 35 år gammal när han började springa. Något år senare gjorde han sin första SPD-vurpa (i en rabatt inför barnen till deras oförställda glädje). Nu vill han hjälpa fler löpare att hitta cyklingen. 

– Jag har tränat väldigt lite i mitt liv. Som barn var jag lite bekväm av mig och dessutom inte särskilt motoriskt utvecklad, så jag insåg tidigt att idrott inte var något för mig. I 30-årsåldern började jag träna styrkelyft och tyngdlyftning och för fyra år sedan, när jag var 35, upptäckte jag löpning. Jag hade kanske sprungit 10 gånger sammanlagt i livet och blev inbjuden att springa ett maratonlopp i Thailand som bara låg drygt två månader framåt i tiden. Loppet blev en riktigt svettig historia, men jag förälskade mig i löpträning. Adrenalinet, vyerna och den väldigt snabba och mätbara progressionen. Jag insåg att i 35 års tid hade jag saknat att vara utomhus, utan att ens förstå det. Det var en otrolig kick att vistas ute, nästan oavsett väderlek.

Manne hade svårt att sluta tänka på sitt nyfunna intresse. När han inte sprang lyssnade han på löpningspoddar, läste böcker om löpning eller följde löpare i sociala medier. Det ledde också till vänskapen med den långhårige och lätt frälsarlika elitlöparen John ”Jesus” Kingstedt.

– Jag fick springa med på ett av hans distanspass. Tyvärr orkade jag bara hänga med tre kilometer, trots att farten var lugn för honom, så sen började jag cykla med på hans löpturer istället. Det var inspirerande att hänga med en så otroligt duktig löpare. Och vi hade intressanta samtal om löpning. Senare startade vi podden Spring Snyggt – med Jesus och Manne där vi varje vecka djupdyker i allt som har med löpning att göra och intervjuar löpare och andra konditionsprofiler.

Hur kom cyklingen in i ditt liv?

– Jag insåg den hårda vägen att jag inte klarar av att springa så mycket som jag vill. Jag hade en ganska lång smekmånad med löpningen men sedan började jag få en massa skador och känningar. Men jag har alltid kunnat cykla och därför alltid kunnat njuta av att träna utomhus. Det känns nästan som en livräddare. Och nu har jag förälskat mig i cykling i sin egen rätt, inte bara som alternativträning till löpning. Jag älskar räckvidden, farten, möjligheten till köra jättelånga pass utan att bli sliten och ljuden från min cykel. Och att cykla i klunga! Vilken kick det var när jag insåg att jag kunde cykla 315 km hyfsat bekvämt (Vättern 2021) i en fart som jag inte ens kan hålla en timme på egen hand. Det är också fint med cyklingen att man kan sätta ihop en klunga med folk på ganska olika nivå, men ändå få ut något av träningen allihop. Det är svårare att göra med löpning.

Löparakuten

Nu lanserars Löparakuten som är ett samarbete mellan Trek och Spring Snyggt-podden. Idén är löpnings- och cyklingsvärldarna ska mötas och att skadade löpare, som har t.ex. problem med löparknä ska få låna Trek-cyklar och undvika träningsdepression.

– Det tråkiga med löpning är att de flesta skadar sig. Om man vant sig vid att träna ute och få sin dos av adrenalin och frisk luft kan det kännas oerhört hårt att tvingas bedriva träningen på ett gym- eller ännu värre inte träna alls och tappa formen. Löparakuten är två ambulerande Trek Domane SL6 som lånas ut till skadade löpare. Just nu lånas cyklarna av Einar Svensson i Skärholmen och av Linnea Sennström i Uppsala. Einar är en motionslöpare som länge har velat komma upp i större träningsvolym men hindras av skador. Linnea är otroligt lovande 22-årig elitlöpare med SM-medaljer i bagaget som har varit skadad i princip hela året. Det blir spännande att följa hennes framfart på cykeln i sommar. Hon har sagt att hon förmodligen kommer anmäla sig till några cykeltävlingar.

Hur gör man för att låna cyklarna?

– Linnea och Einar har cyklarna i fyra månader och sedan kan nya löpare söka. Det gör man på Spring Snyggts instagramkonto

Hur ser det ut med ditt eget skadeläge och cykelplanerna under sommaren?

– Jag är skadad i foten, förmodligen är det en stressfraktur, och har inte kunnat springa på sex veckor. Därför blir det extra mycket cykling. På sistone har jag äntligen lyckats komma upp riktigt högt i puls på cykel, även när jag cyklar ensam, så det känns inte svårt att behålla formen. Och när det är soligt och 20 grader eller varmare är det mycket mer trivsamt på cykeln än i löparskorna. Den planerade cykeltur jag ser fram mest emot är runt sjön Norrdellen i Hälsingland med min elvaåriga dotter och tolvåriga systerson. Det är en tur på 52 kilometer så för dem är det ett episkt långt äventyr och vi kommer göra väldigt många bad- och fikastopp.

Därför borde löpare cykla – Mannes lista

1. Räckvidd. Det är otroligt att kunna tillryggalägga 10 mil på en distansrunda. Det är svårt att springa så långt med benen i behåll. På cykeln kommer man långt och ser mycket. Pulsen är ofta lägre på en cykeldistans än på en löpdistans, så sinnena är mer vakna och man kan ta in mer av sina   omgivningar.
2. Många som drömmer om löpning får ganska snabbt skadeproblem. Cykel är mer förlåtande. Jag cyklar ofta med otroligt starka cyklister som väger för mycket för att kunna kunna få ut sin konditionstalang på löpning, men som briljerar på cykeln med enormt vältränade ben, hjärta och lungor.
3. Nästan alla som springer blir skadade ibland. Jag har i snitt fått två känningar eller skador per år sedan jag började springa. Om man har cykel och cykelutrustning redo behöver det inte bli så deprimerande. Man kan fortsätta bedriva sin träning utomhus och slipper tappa kondition.
4. Fartkänsla. Det är en fantastisk känsla att komma upp i 50 knyck, känna pirret i magen och fartvinden i ansiktet. Cykling är en lite barnsligare konditionsidrott än löpning – på ett bra sätt.
5. Det är enormt skonsamt. Så skonsamt att det är nästan omöjligt att få överbelastningsskador. Även en oskadad löpare kan lägga till några cykelpass för att få en större total träningsvolym och bli bättre på att springa.